i'm a big fat liar.

Jepp det är jag allt.

Orkar inte fixa nått med nya bloggen så fortsätta här.
Och för er som inte orkar läsa länge så är det tid att sluta läsa nu för jag kommer skriva av mig.
Har hänt ganska mycket på senaste tiden, har haft tid att tänka.

Jag vet inte riktigt hur jag känner, har gått in i nått.
Känner mig inte riktigt glad.
Och nej jag vill inte ha en massa frågor om hur jag mår eller om jag vill prata.
Om jag vill prata så frågar jag säger jag till.
Saken är den att ingenting händer.
Jag blir inte gladare och inte mer depp.
Har fastnat i någon mellanfas som inte verkar ta slut.
Jag ser inte fram i mot något, kanske att bli 80 år och att få titta tillbaka på livet.
Vill liksom att allt redan ska ha hänt, tagit studenten, bli kär, börjat jobba, resa, få barn.
Jag orkar inte gå igenom det utan jag vill att det ska vara över.
Nu lät det som jag vill ta självmord eller nått och så är det inte alls utan jag vill ha levt och gjort allt.
Men ser inte fram imot eller längtar efter att göra det.
Målar inte ens längre när jag har lust, jag sätter mig bara vid datorn och lyssnar på musik eller går ut en stund.
En annan sak som jag har märkt är att ingen förstår varför jag beter mig som jag gör.
Trodde att jag hade folk och personer som förstod men det gör dom nog inte.
Jag klagar inte alls på mina nära och kära och ni är alla bra.
Det ska ni veta.
Det är bara synd att det inte finns någon annan som känner som jag och som vill det jag vill.
Jag har många vänner som är lika mig, men alla på olika sätt.
Linnea som förstår och vet det mesta om mig och vi tänker jävligt lika, det är båda bra och dåligt.
Vi är lika på så sätt att vi båda hanterar saker på samma sätt.
Tyvärr så hanterar vi sakerna inte tillsammants utan ensamna och jag vet inte vad som är bäst.
Angelica och jag är också väldigt lika, man det är mer att vi är som är vanliga vänner.
Sådana som kan prata om det mesta och som bara är.
Vi pratar bara alvarliga saker om det verkligen är nått.
Det är skönt att bara kunna va med henne ibland och inte tänka på alvaret.
Sen är det anki som det bara är kännslor och allvar med. Vi umgås inte så mycket som jag tror vi båda vill.
Kanske det är bra att vi bara pratar alvar och kännslor med varandra kanske inte, jag kan inte svara på det.
Johanna norman som har tagit mitt liv med storm.
Nej men ärlig så kom hon lite som en överraskning på köpet.

Angelica och johanna blev vänner när dom började i samma klass, och just då tyckte jag inte om det alls för jag träffade inte angelica alls lika mycket som iannan.
Dom hade nya vänner att va med och jag kände väll mig lite, eller ganska mycket lämnad.
Men ju mer dom umgicks så började jag också umgås med johanna och för att säga som det är så är vi ganska olika.
Men det är en bra sak.
För hon är en sån som inte ser på saker på samma krångliga sätt som jag.
Det känns lite lättare liksom.
Jag vill att alla dom här egenskaperna som mina vänner har ska finnas i en person som jag kan prata med gämt.
Jepp, jag är självisk utav bara helvete.
Det erkänner jag utan tvekan, men om jag ska vara ärlig så vore det så mycket lättare att ha en person som vet allt, förstår allt men har en annan syn på det.
Och det är väll inte särskillt många som läser min blogg utan det är väll dom jag har nämnt och min syster kanske haha.
Och ni får inte ta det för nått annat än det är, jag är jätte glad att jag har var och en av er och ni är alla bra på olika sätt!
Det skulle bara vara lättare för mig om ni va samma person haha.
Hoppas ingen tar illa upp, det var inte meningen med den här texten utan allt jag skriver är för mig själv och att jag måste få ut det i skrift.
Jag har alldeles för mycket i mitt huvud just nu och måste få ut lite.
Tillbaka till mig nu, ska skriva om mina illa tankar och inte hur bra mina vänner faktiskt är.
Jag får tankar ibland som jag inte ver hur jag ska få ur.
Och det är inte så illa som det har varit så psykolog kommer på tal igen.
Utan det är mest en massa som fastnar och inte försvinner.
Det finns så mycket jag tänker på och som jag inte vet vad jag ska göra av.
Skriver lite texter på datorn då och då men det blir aldrig något stadigt.
Jag ska inte uppehålla er mer nu utan ni ska få återgå till era liv.