självgående

Det blev jag kallad minst fyra gånger i går.
Sedan började jag kalla mig själv det, fast i fel sammanhang och med en gnutta ironi inblandat.
Annars är dagarna långa och helgerna korta.
Men det är väll så när man ska vara en såkallad vuxen.
Övrigt i mitt liv så handlar det om att slå på nypon med hammare och se på filmer om hur jag ska kunna utveckla mig själv som företagare/säljare.
Har även fått frågan om jag skulle vilja bli sparkad på benet eller dragen i håret.
Jag valde att bli sparkad på benet, för det verkade inte göra lika ont..
Förr förra helgen tror jag det var så var jag i Göteborg.
Där hälsade jag på mina barn, nej men mina syskonbarn.
Jag var även på LA Guns. Vilka jag endast lyssnat svagt på, hemma.
På scenen var dom fantastiska.
Jag är inte en sådan tjej som tycker, leopardfärgade tights och tupperat hår är så himla attraktivt för män.
Men just då var sleeze helt ok för mig.
Har dock kommit under fund med att jag intge har samma känslor i dag, utan det var nog just då.
Tack och hej